Vi älskar
godis

Godisbutik Piratlandet Snusbutiken Lulebutiken

Riktiga pirater 3

Hemmahamn
Tillbaka

 

''

 

 

 

Texten är från kulturtidningen Yelah

Under Jolly Roger:
Femton gastar på dödmans kista-/
Hej och hå och en flaska med rom!/
Sprit och hin håle har sörjt för de andra-/
Hej och hå och en flaska med rom!/
(RLB Stevenson, Skattkammarön)

1700-talets terrorister på de sju haven

Natten den 26 april, anno 1717 vid Cape Cod, Massachusetts. Vågorna sköljde over skeppet Wydah. Havet kokande - likt vattnet i en gryta. Regndropparna tycktes bulta sönder däck. Den metallgrå himlen klövs av elektriska urladdningar. Havet och åskan lät som ett helvetesdån. Wydahs besättning for fram som furier för att rädda sitt fartyg. Kapten, av sitt manskaps nåde, på skeppet som strax skulle förlisa var Samuel Bellamy, Black Sam kallad, en märklig man, enastående välartikulerad, fylld av rättvisepatos och framgångsrik ärkepirat.

Wydah gick så slutligen i kvav med man och allt, 144 sjömän: fyra och ett halvt ton silver- och guldmynt, gulddamm och säregna afrikanska smycken fann sin grav på havets botten. Endast två människor överlevde katastrofen: John Julian, senare såld som slav och avrättad för mord 1733, samt Wydahs kvartersmästare, Richard Noland. Han som avslutade sin karriär som pirat följande år.

Älskaren som blev pirat

Samuel Bellamy föddes i engelska Devonshire 1689. Han mönstrade på i flottan som tonåring och seglade så småningom till New England. Han träffade där sitt hjärtas älskade, enligt sägnen, den sköna Maria Hallett från Eastham i Massachusetts. Marias föräldrar gillade Sam men ville inte godkänna ett äktenskap med en fattig sjöman. År 1715 seglade därför Bellamy i väg för att söka lyckan. Han och vännen Palgrave Williams sökte först skatter ur skeppsvrak i Karibien. De hittade inga. Hellre än att återvända tomhänt, berättar legenden, blev den besatta älskaren pirat - Black Sam Bellamy.

Samuel Bellamy valdes till kapten, blott 26 år gammal. Han valdes för detta svåra uppdrag under det möte som, enligt piraternas sed, avsatte flottiljens förre chef Benjamin Hornigold. Denne man hade visat sig vara en jämförelsevis dålig chef och en majoritet i besättningen röstade därför för Sam, som hållit ett mycket övertygande anförande.

Bellamy blev fantastiskt framgångsrik. Det första skeppet som hade oturen att komma i vägen för den hetlevrade unge mannen och hans besättning stod under befäl av en kapten vid namn Prince. Kaptenen var på väg från London till Jamaica med sitt skepp Wydah som lastats med elfenben, gulddamm och dyrbara handelsvaror. Kapet eller prisen (piraternas term för ett kapat fartyg) inte bara berikade Black Sams besättning, den stärkte dem också, ty Wydah bar 28 kanoner. Black Sam och flottiljens besättningar skulle ta över 50 priser före det år Sam fyllde 29. Bellamys pirater opererade både i Karibien och på Atlanten där de angrep handelsskepp tillhörande handelskompanierna i Triangeltrafiken.

Black Sam och Williams besättning lyckades i februari 1717 med alla piraters önskedröm. De kapade en engelsk fullriggare i slavtrafik och kunde lägga beslag på guld och silver till ett värde av mer än 20 000 pund sterling. En sagolik summa för sjömän som i handelstrafik kunde tjäna två pund i månaden. Bellamy lär ha kommenterat segern nästan lakoniskt: "Vänner, vi har fått tillräckligt", sade han varefter han tillade, "det är dags att segla hem." Skeppet satte därefter kurs på New England men nådde aldrig målet.

Demokrati i piratskeppens författningar

Efter det att Port Royal svalts av jorden och Tortuga övergivits, sedan det mesta av Kustbrödraskapet splittrats gick piraterna slutligen till sjöss. Landräderna upphörde. Och besättningarna utökade sina aktionsradier. Under buckanjärtiden hade Bröderna huvudsakligen anfallit mål i mellanamerika. Nu skulle de hota och angripa sjöfarten på alla oceaner. De demokratiska principer som rådde på Tortuga tog piraterna med sig till havs och ofta radikaliserades dessa bestämmelser, samtidigt som de kodifierades i skeppsartiklarna. Vanligen var piraterna allitterata, och komna ur knappa förhållanden. Desto märkligare var den demokratiska retorik och sannolikt den praxis som sprang ur skeppsartiklarna - varje fartygs regelverk.

Principer om allmän och lika rösträtt i viktiga frågor samt jämn resursfördelning var vanligt förekommande drag på piratskeppen. Likaså att chefer tillsattes efter majoritetsbeslut vid votering men också att chefer och kaptener kunde avsättas om de inte skötte sina uppdrag - när som helst utom i strid. Radikaldemokratiska drag som visar att dessa ringaktade sjöbusar, måhända utvecklat sin demokrati ett snäpp längre än svenskarna 300 år senare.

Klarade sig utan hierarkier

Det förefaller heller inte särskilt märkligt att piratskeppen skrämde redarna och marinens personal. Inte så mycket för att de var rädda att förlora sina laster, som det faktum att skeppen som seglades för andel, var framgångsrika utan de hierarkier som var legio i den legala trafiken.

Laster förlorade redarna och marinen hur som helst, dels genom den legala kaperinäringen, dels genom psykopatiska sjöbefäl som hyste ringa eller ingen förståelse för sitt manskaps rätt till liv och andra behov. Dels genom stormar och oväder men också genom uppror och sjukdomar under slaverihanteringen. Piratnäringen var aldrig tillräckligt stor för att på allvar hota handelstrafiken. Det beräknas ha funnits omkring 5 000 pirater samtidigt under 1700-talets början, varav cirka 3 000 i aktiv tjänst. Men arbetet ombord på, och piraternas överlägsenhet i strid, visade sig kanske överlägsen arbetsdelningen i den legala trafiken. Piraterna var mycket hotfulla exempel.

Bellamy - talaren

Det sades inledningsvis att Bellamy var en stor talare. Problemet med detta påstående har den skarpsynte redan sett i Wydahs regelverk (punkt XIV1). Ingen på skeppen nedtecknade det han sade. Man måste därför sätta sin tillit till Daniel Defoes (1660-1731) vittnesmål, samt till ett vittnesmål från Bostonrättegången.

Daniel Defoe var den upplysningstänkare, spion och författare som skapade Robinson Crouse och Moll Flanders. Det var han som skrev det, trots sina uppenbara brister, mycket auktoritativa verket A General History of the Robberies and Murders of the Most Notorious Pyrates, känd som Johnson's Pyrates. Boken gavs ut i två band under pseudonymen Captain Charles Johnson, 1724 och 1728.

Det tal av Bellamy som finns återgivet hos Defoe, härrör kanske ur författarens hjärna menar den framstående piratforskaren Jan Rogozi'nski, i sin Dictionary of Pirates. Rogozi'nski menar att Defoe ändå fångat några av Bellamys viktigaste teser, eftersom talets innehåll styrks av vittnesmålen under Bostonrättegången. Defoes Bellamytal - eller Bellamys tal till Defoe, hur det än förhåller sig med den saken - är drastiskt och väl kryddat med invektiv som ger det en autentisk känsla. Han talar till ett fånget brittiskt befäl, kapten Beer och menar att soldatens och aristokratins moral är sämre än piraternas. Bellamy börjar sitt tal med att beklaga Wydahs besättnings beslut: att sänka befälets slup, hon (fartyget) kunde varit till nytta, sedan går han lös:

"[...] Damn ye [närmaste ekvivalent: Förbannat vare dig], du är en hycklande valp, som alla andra som låter sig styras genom lagar som de rika skapat för sin egen säkerhets skull, för dessa spolingar som inte har mod att annars försvara sina skurkstreck. Men förbannat vare er allihop. Förbannat vare detta tokiga lymmelpack, och du, som har tjänat dem med en bunt harhjärtade dödskallar. De förtalar oss, de uslingarna, trots att det bara finns en skillnad mellan oss, de rånar de fattiga med lagens skydd, sannerligen, medan vi plundrar de rika i skydd av vårt eget mod. Har du inget bättre för dig än att ta betalt för att kräla efter dessa hycklares rövar? Jag är en fri furste och jag har lika rätt att förklara världen krig som den som har hundra segel till havs. Men det går inte att resonera med sådana snorvalpar, som låter överordnade sparka runt dem på däck för sitt höga nöjes skull och som låter sina öden bero på en hallick till prelat, en kluns som inte lever som eller tror på vad han predikar för de fårskallar som lyssnar till honom." (Min övers.)

Det som talar för att talet är autentiskt är att det är konstfärdigt konstruerat i versform (något som syns tydligare på engelska), och späckat med alliterationer och invektiv. Tal i en tradition som huvudsakligen är muntlig, därför att ingen fick skriva vad som inte skulle spikas upp på masten, utmärks av den konstfärdiga formen (som i Eddan eller hos grekerna), talet gick på så vis att komma ihåg. Mot autenciteten talar att innehållet ligger för nära Defoes sekulära och demokratiska upplysningstanke som han tidigare ventilerat i en rad pamfletter, och dömts till gapstocken för. Men i så fall, eftersom Defoes tänkande ligger så nära Bellamys kan vi i Bellamy se en radikal upplysningstänkare i buckanjärernas tradition - det är sant - men också i den europeiska tradition som hundra år senare, skulle finna sitt historiska uttryck i franska revolutionen, och i den amerikanska konstitutionen.

Hur som helst måste det vara bortom rimligt tvivel att Bellamy var en retoriker av rang liksom alla andra piratkaptener, som kunde inneha ämbetet en längre tid med tanke på den demokrati som tidigare diskuterats.

Jolly Roger

Omkring år 1700 började piraterna använda sin legendariska flagga. Den klassiska var svart med någon sorts symbol för döden i centrum. Symbolerna på fanan, dess storlek och snitt varierade eftersom fartygsbesättningarna ville ha en unik fana. Den Jolly Roger som pirater i filmer brukar hissa, svart med en vit dödskalle och korslagda benknotor under, tillhörde ursprungligen kapten Edward England och hans besättning.

Jolly Roger blev vanlig kring 1720 i farvattnen kring Madagaskar. Vissa författare menar att det dessutom fanns en röd flagga. Dessa båda flaggor brukades som signalflaggor. När piraterna befann sig på stort avstånd från det fartyg som skulle kapas förde man först falsk nationsflagg. På en kanonlängds avstånd hissades den svarta. Det attackerade fartyget förväntades då kapitulera - vilket de markerade genom att ta ner sin egen flagga, i marin terminologi "strök de flag".

Syftet med Jolly Rogers utseende var att skrämma piraternas byte. Kapten Snelgrave lär, vid ett tillfälle 1719, ha förklarat: "Flaggan är menad att skrämma hederliga handelsmän att kapitulera, och låta sig tillfångatas - om inte - skulle de veta att döden är alternativet".

Flaggan och piraternas rykte var oftast tillräckliga argument för ett skepp i legal trafik att stryka flagg. I sådana fall skonades besättningen och skeppet bordades, varefter det ibland sänktes. Manskapet ombord brukade få erbjudande om att ansluta sig till piraterna, de som inte ville detta, fick oftast fri lejd och sattes i land. Kaptenen och andra befäl på priserna blev regelmässigt ett huvud kortare. Kapitulerade fienden inte, och tog upp striden, hissades den röda - strid utan nåd.

Homosexualitet

Om det på Tortuga utvecklades en homosexuell norm levde troligen delar av denna kvar, som bi- och homosexuellpraktik under ärkepiraternas tid. Något det är möjligt att sluta sig till av många orsaker. Det är sannolikt att det också kan avläsas i Wydahs skeppsartiklar (Wydahs regelverk X2) där kvinna nämns på samma sätt som pojke, någon man inte får medföra för nöjes skull.

Det betyder inte att det inte förkom kvinnor i piratverksamheten, det gjorde det men då som subjekt: det vill säga kvinnliga pirater och inte som objekt: prostituerade, fruar eller fångar som kunde våldtas, som i slaverihanteringen. Anledningarna till frånvaron av kvinnliga objekt var skiftande men de var sannolikt mest praktiska: man kunde inte segla med de småbarn som kunde bli frukten, kvinnliga objekt eller unga pojkar skapade avundsjuka och split.

Däremot var sex män emellan säkert, och möjligt, under långa seglatser utan kvinnor. Sex för nöjes skull var hursomhelst synd enligt kyrkan, oavsett om det idkades med män eller kvinnor i början av 1700- talet. Därtill kanske man ska se till piraternas rättvisepatos i den manliga normen - de ville helt enkelt skydda sina fruar och älskarinnor från andra mäns begär.

Sammanfattande anteckningar

Under 1700-talet fanns det kvar baser i Karibien men Madagaskars och ön Saint-Maries betydelse växte efterhand. Piraterna grundlade i Madagaskar en autonom stat, Liberalia. Till en början var denna ett alternativt samhälle i stil med Tortuga men Liberalia spårade snart ur till en ordinär gangsterekonomi.

Denna artikelseries syfte har varit att studera piraterna i idéhistoriskt perspektiv. Med denna målsättning tror jag att 1700-talets pirater bäst studeras genom sina besättningar. Urvalet av skildrade personer är inte heller slumpmässigt, Bellamy representerar det som fanns kvar av buckanjärtraditionen, Bonnie och Read en jämlikhetstanke mellan könen och Edward Teach samhällets reaktion på piratväsendet. Svartskägg fick bli den piraternas svarta ikon som levde kvar efter skråets utdöende. (Länkar till de andra artiklarna finns i slutet av denna artikel.)

På spanska kallades piraterna terrorista och etiketterar ganska exakt samtidens syn på piraterna. I begreppet finns också parallellen mellan nutid och dåtid. När USA:s president förklarar "Krig mot terrorismen" är detta inte något nytt. Kriget mot terrorismen fördes redan på 1500-talet, som vi såg i artikelseriens första del, med samma medel. Straffexpeditioner, liknande USA:s attack mot Afghanistan förra året, företogs mot Tortuga och Madagaskar. Våldsamma, slumpartade attacker mot enskilda styrkor var också vanliga. Men i slutändan var kriget mot terroristas inte särskilt framgångsrikt. Kustbrödernas och piraternas verksamheter dog ut därför att samhället förändrades, inte för att de besegrades militärt.

Idémässigt formade piraterna en protosocialism som är släkt med, de mellantyska Anabaptisterna i Münsters uppror, under 1500-talet, och kanske med Den upp-och- nedvända världen (Diggers- och Levellersrörelserna), under engelska revolutionens 1600-tal. Vilket innebär att revoltörerna i allt väsentligt bortsåg från kyrkan som maktbas när de sökte icke- hierarkiska sätt att organisera sig på. Piratsamhället organiserades utifrån en tanke om att avvikare från respektive samhälle hade mera gemensamt än adel och sjömän, även om de senare delade på Gudstron. Därför fanns det i piratsamhället människor som tillhörde de mest disparata religioner.

Under tidig modern tid fanns inte nationalstaterna. Föreställningen om vilken furste sjömännen lydde under splittrade ibland piratsamhället men hade sällan betydelse i besättningarna på mikronivå. I verkligheten fanns det därför sjömän med olika nationstillhörighet i besättningarna.

Rasismen skapades i Europa under Upplysningen, av framförallt Encyklopediens författare och Montesquieu. Under 1700-talets första årtionden var den inte närvarande alls. Vi vet att det i piratverksamhet fanns såväl infödda amerikaner som afrikaner.

När jag nu skrivit dessa essäer har jag gjort det med stor förtjusning. Piraternas tid har en doft av romantik över sig, som dragit in i mitt arbetsrum, likt en karibisk sommarbris. Oavsett den gängse bilden av pirater som blodtörstiga mördare, terroristas, vet vi nu att piraterna formulerade idéer om en bättre värld, som skrämde makthavarna.

Kanske manar denna historia till eftertanke hos mina samtida. Är det verkligen så att de terrorists som George W Bush förklarat krig mot alla är onda?

Joacim Blomqvist

Källor: Daniel Defoe är utan tvekan en stor författare och hans Johnson's Pyrates, i nytryck och faksimil är den nyutgiven under titeln Pirates 1999, har legat till grund för desa essäer. Också min ständige följeslagare The Wordsworth Dictionary of Pirates av Jan Rogozin'nski finns med bland källorna. Björn Larssons roman Long John Silver, Den äventyrliga och sannfärdiga berättelsen om mitt fria liv och leverne som lyckoriddare och mänsklighetens fiende från 1995, finns i referensmaterialet. Det gör också RLB Stevensons Skattkammarön från Klassikerförlaget 1997. Utgrävningarna av Wydah och Queen Annes Revenges hemsidor har använts. Därutöver kommer naturligtvis annat historiskt material.

Fotnoter:

1XIV. Inte ett ord ska skrivas av någon av företagets deltagare, såvida det inte skall publiceras offentligt på masten.

2X. Ingen kvinna eller pojke kan föras med skeppet.

 

 

 

 

 

 

info@kioskpiraten.se Last Modified : 17-01-22 12:52

 

 

Copyright 2010
Kioskpiraten